Percyan Price

Percyan Price

1.

Du vet inte vem jag är och det spelar för tillfället ingen roll men jag ska Nu berätta för dig om en av historiens största händelser, det är ingen trevlig händelse och det var aldrig ment att vara det, men för att du ska förstå vad som hände och varför det slutade som det gjorde. Ska jag berätta allt från första början, flera år innan händelsen. Jag ska berätta historien om bröderna Price.                      

Morgon solen hade just slängt ut sina långa fingrar mot det stora gröna huset i slutet av Harwold street och en hög duns väckte upp Percy ur en av hans trevliga drömmar, den om turkosa vatten och gröna kullar.

”Ajajajajaj… dumma, korkade soffa, lyft pappa, den står på mina tår!” tjöt en liten pojkes röst utifrån halen.

Percy rullade över på rygg och sträckte sig rak lång i sängen och lyssnade, ett tag låg han bara där och njöt av att höra sin lillebror klaga över arbete som egentligen borde vara Percys. 

Idag skulle de sista sakerna packas ihop och köras till de ny huset, han visste inte vart de låg och han var inte tillräckligt nyfiken för att ta reda på det heller, och varken hans mor eller far hade sagt något och tydligen skulle de inte säga det heller. Men vem brydde sig egentligen. Inte Percy.  

“Percy är du vaken!? du måste hjälpa oss med lådorna i hallen”,

Percys mor Rias röst ekade ända upp till hans rum på över våningen.

Han suckade djupt, satte sig upp och slängde bena över säng kanten, golvet var kalt och damigt mot hans nakna fötter. Han hade nog aldrig sätt sitt rum så tomt, det hade alltid varit så mycket prylar och så stökigt att de inte ens gått att se golvet, nu kunde han till och med se att det stora fönstret som blickade ut mot gatan behövde rengöras. Där ner på uppfarten stod flyttbilen en Mercedes-Benz Atego 816 för att vara exakt, den såg tråkig och gammal ut, lite rostig till och med.  

”Peter Percyan Price om du inte kommer ner nu med desamma och hjälper din far och din bror, så…” Ria stannade mitt i meningen.

Percy väntade på att hon skulle fortsätta men det gjorde hon inte, han hoppade motvillig upp ur sängen och drog på sig gårdagens klädsel som bestod av en grå t-shirt och ett par svart jeans. På väg ner för trappen märkte han till sin stora lättnad att brodern och fader redan hade hunnit ut med soffan på gården.

Ria stod i köket och höll på att plocka ur kylen, hon hade precis lagt ner ett mjölk paket i kyllådan när hon såg att Percy stod i dörr öppningen.

”Hej vännen, du ser ju helt slut ut, men du kan få hjälp mig med att packa maten” Hon log sitt vanliga söta leende och torkade händerna på förklädet innan hon gick tillbaka till kylen. Köket gapade lika tomt som resten av huset, och den hemtrevliga doften av nybakt bröd var som bortblåst. Ria granskade honom där han stod lutat mot dörrkarmen ”kan du ta ut kylväskan till bilen, den som står på golvet bredvid porslinslådan, är du snäll” Percy tittade på väskan med avsmak, han hade ingen lust att hjälpa till. Han ville ju inte ens flytta, men motvilligt han tog med den ut. Det var stökigt på uppfarten lådor stod travade på varandra, lampor, fåtöljer, ett gammalt fult piano och annat skräp. Varför kunde dom inte bara stanna här. 

Det är början eller ska typ vara början... men den kommer antagligen ändras en hel del innan det är helt okej ; )